Ger upp!

Ligger & stirrar i taket. Känner att all luft har försvunnit. Allt jag kämpat för har ingen mening längre. 

I alla mina dagar har jag varit en kämpe en som trotts alla bakslag bemött dagen med ett leende. 

Nu tog luften slut och min onda arm blev genast mycket värre. Allt blev värre . T.o.m den vita tapeten på väggen blev grå. Den färgen symboliserar mig o mitt tänk nu. 

Jag är i en gråzon. 

När jag väl tog tag i mina drömmar om att skaffa mig en lärsrexamen. Var jag två eller två vuxna och några barn, samt nybliven mamma. VI bestämde då ihop att jag skulle skicka in. Klappat o klart kom jag in. Klappat o klart i samma veva blev barn o mamman lämnad ensam. 

Bitter o deppad startade jag min utbildning. Med liten på axeln och läroböcker i handen, med enbart hjälp i barnvakt av mormorn. 

Två år har gått av kämpatackter,lite pengar, bitterhet och tårar. Detta blandat med glädje och skratt och funderingar.& med ständiga frågan cirkulerande i huvudet "Varför". 

Två år tog det mig att kämpa mig ur bubblan av funderingar och i samma veva läst och läst, samt jobbat. 

Nu när jag tycker det livet  är lämnat och klart, måste jag kämpa ikapp det som jag ligger efter med i skolarbetet. Allt för att bli en lärare som varit min dröm! 

Idag inser jag att jag ger upp! 

Jag orkar inte längre kämpa. Jag tar mitt pick och pack och blir kvar som barnskötare. Det är inte fy skam att jobba på förskola . Jag trivs där ! 

Det får bli så. Allt som jag ligger efter med orkar jag inte fixa och i samma veva fixa att vara mamma. Det finns snart Inge glädjeämne kvar i mitt liv. Så varför ta bort det  lilla jag kan orka med. 

Jag ger mig och ger upp !