Idag .

Just nu ligger jag i någonslags knepig dimvärld. Ska om några timmar få middagsgäster,helt underbara vänner. Vänner som jag aldrig skulle byta bort.

Fast detta snart kommer att ske,så känner jag mig ensam. Mycket ensam. Återigen ska jag ställa Iordning en middag för vänner utan hjälp.
Jag ska krydda ,steka, skära i all ensamhet. Sedan ska jag även göra mig Iordning.  Håret ska fönas, ögonen ska sminkas och kroppen få dofta ljuvligt. Men inte kommer någon in på toaletten och säger
: Vad vacker du är ?"

Låter det deppigt? Bittert? Ja det är det kanske..

Jag har en i hjärtat . Han kommer troligen alltid finnas där. Han Var min. Och vad människor säger och de gör de. Så kommer en del finnas kvar.

Fast livet är nu så här så finns det andra. Och det är möjligt att det blir en annan fast det låter långsökt just i dagsläget.

Men vi hoppas på underverk. Vilket det än blir ;))